Jag är ju ingen journalist, så jag ska väl inte försöka förstå mig på media. Men man kan undra när det är aktuellt med en korrigering av det man tidigare publicerat. SvD skrev i söndags ”Tiotusen hemlösa efter skalv”. Det är ju sannerligen värt en rubrik! Men dagen efter sa de tadzjikiska myndigheterna att siffran var 783, inte 10.000. Igår hade siffran sjunkit till 583 (tack och lov). Då måste man väl ändå få undra, borde inte åtminstone intresset hos den som skrivit artikeln fångas såpass att han/hon följer upp och kollar vad som händer i Tadzjikistan? Nähä, det var ”ingen” som skrev artikeln. Den kom från TT-AFP. Rör det någon journalist i Sverige att 10.000 blir hemlösa i Pamir mitt i vintern? Nä, inte en artikel! Tadzjikistan är för långt borta. Kanske för långt bort även för mina bloggläsare. Men jag tänker skriva i alla fall, för det berör mig.

Gasstation i Vanj, Tadzjikistan

Gasstation i Vanj, Tadzjikistan. Bilden är tagen före jordbävningen.
Visar den bara för att ge en uppfattning om hur området ser ut.

Skalvet i lördags mätte 5,3 på Richterskalan och hade sitt epicentrum i Vanj  i södra Pamir. Området ligger långt ifrån civilisationen och de drabbade byarna är svårtillgängliga. 98 hus är totalförstörda och ca 1000 andra är skadade. Tre skolor och ett 30-tal andra officiella bygnader är förstörda.  Här är en filmsnutt som visar något av förödelsen:

Väg nära Vanj i Tajikistan

Väg nära Vanj i Tajikistan. Bilden är tagen före jordbävningen. Visar den bara för att ge en uppfattning om hur området ser ut. Rapporter säger att mer än 3 km vägar förstörts i jordbävningen. Inte så konstigt va?   Foto: Markus Wagner

Som väl är har man för årstiden ovanligt milt väder i området, runt noll grader. När vi bodde i Tadzjikistan kunde vi ha nedåt -20 grader december-januari, bara det en smärre katastrof med de dåligt isolerade husen och den otillförlitliga infrastrukturen. Min vän pastorn i huvudstaden Dushanbe berättade igår att de hade +18, något vi aldrig var med om i januari under de fem åren vi bodde i Tadzjikistan. Jag önskar vi hade varit där nu och kunnat åka upp till Vanj och hjälpa till. Nu får vi be en bön istället.