maxa.nu

Äntligen har docent Anders Gerdmar startat en blogg! Anders Gerdmar är teologie doktor och docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet där han forskar kring teologi och antisemitism. Han är också Dean of Theology at Livets Ord Theological Seminary (där jag studerar), en missionär, ett stort föredöme och en god vän som jag gärna vill presentera med några rader.

Ja, ja, Bilden är fräckt stulen från LOTS, men jag bjuder ju på en länk

I sin doktorsavhandling 2001 uppmanade Anders Gerdmar forskarvärlden att omvärdera den sedan 1800-talet i exegetiken förhärskande uppdelningen mellan Judaism och Hellenism. Han ifrågasätter starkt den historieskrivning som menar att all judendom under apostolisk tid är hellenistisk. Huruvida man ser på Nya Testamentet som en judisk eller hellenistisk skrift påverkar naturligtvis i hög grad bibelforskningens slutsatser och därmed bilden av Jesus, apostlarna och den tidiga församlingen. Continue reading “Anders Gerdmar” »

Är du förälder eller jobbar med barn så bör du inte missa möjligheten att gå och lyssna på Dr. Gordon Neufeld som ger en öppen föreläsning i Uppsala imorgon. Dr. Neufeld är en av världens främsta nytänkare om barns och ungas lärande och sociala utveckling. Föreläsningen är egentligen riktad till den som jobbar med barn till professionen men föreläsningen är öppen för alla och kommer garanterat att va till stor hjälp för oss vanliga föräldrar.

Nedan är ett exempel ur hans DVD ”Hold On to Your Kids” som baseras på boken med samma namn. Boken finns på svenska med titeln ”Våga ta plats i ditt barns liv – Så stärker du relationen till ditt barn och undviker att barnets jämnåriga övertar din roll”

Föreläsningen hålls tisdag 13 oktober kl 12.30-15.30 i kyrksalen, Livets Ord, Axel Johanssons gata 3, Uppsala.

Uppdaterad 2009-10-28: Här kan du lyssna till föreläsningen:
» Föreläsning del 1
» Föreläsning del 2
» Föreläsning del 3

Ärkebiskop Anders Wejryd intervjuades idag i Pingstkyrkan i Uppsala och fick tillfälle att ställa en fråga till pastor Ulf Ekman som kommer att intervjuas imorgon på samma plats.

Ärkebiskopens fråga till Ulf Ekman blev denna:

Hur kommer det sig att du klarar ett ledarskap där du vänder en församling från nu-upplevelser och eskatologisk inriktning, till att kombinera det med ett så starkt historiskt kyrkomedvetande som du nu verkar hålla på att lyfta fram?

Se hela samtalet här (från Dagen.se):

Spännande fortsättning följer imorgon bitti. När man ändå lade detta så tidigt (07:30) så hade man väl kunnat ta det en halvtimma tidigare så man hade hunnit gå dit innan jobbet

Edit: Läs pastor Ulf Ekmans kommentar till samtalen »

Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. (1 Kor 12:15)

Visst är det läskigt när fötterna smyger sig på så där!

För den som läser pappersupplagan av Dagen är väl Kristian ingen ny bekantskap, men jag upptäckte honom först idag. Otroligt skön kille! Den här serien var så svår att följa på Dagen.se så jag sätter ihop bilderna här. Skaparen säger att det är okay. So meet Kristian:

Mycket kred till skaparen Samuel Larsson som låter mig ”låna” Kristian så här. En fet länk är på sin plats: www.kristiansvensson.be

En ny strip med Kristian publiceras varje torsdag i tidningen Dagen.

När jag undervisade på vår bibelskola i Bratislava förra veckan så var det ett budskap som dök upp gång på gång i olika former, och det var att Gud väntar att få höra din röst.

Det kom först ur Jeremia 29:11-12.

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni ska söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker av hela ert hjärta.

Nu läste jag förstås detta på engelska och där står det i vers 12, ”I will listen to you”. Jag hade inte planerat det men den helige Ande fick mig att stanna vid just detta och det kom tillbaka flera gånger under veckan på olika sätt och genom olika bibelsammanhang. 

Här talas om att Gud har tankar om dig. Goda tankar. Planer för din framtid. Men han säger också att detta inte räcker. Han säger att han vill dela dessa tankar med dig. Det låter väl spännande? Men det är inte bara spännande. Det är nödvändigt för att Guds vilja ska ske på jorden. Bibeln säger att ”Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna” (Amos 3:7). Varför vill Gud att det ska fungera så? Därför att Gud ser på dig, inte bara som en tjänare, utan som en medarbetare och vän (Joh 15:15). Gud tvingar sig inte på någon utan han säger, Jag har tankar som inkluderar dig. Vill du veta dem? Vill du vara överens med mig så att min vilja kan bli verklighet på jorden? ”Vandrar två tillsammans utan att de har kommit överens om det?”, säger Amos 3:3.

Hur sker då detta? Hur kan jag få reda på vad som är på Guds hjärta? Bibeln säger att Guds tilltal är närmare dig än du tror (Rom 10:6-8), men den visar också att det inte kommer lättvindigt. Gud sprätter inte ut sina tilltal till människor som inte söker honom och frågar efter vad som är på hans hjärta. Nej han vill att vi aktar det dyrbart. Därför säger han att vi ska söka honom, och samtidigt lovar han oss att om vi söker honom så ska vi finna honom, om vi söker honom av hela vårt hjärta.

”Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem”, Ords 20:5. Genom bön i den helige Ande hämtar du upp Guds liv ur den källa som Gud har skapat i dig (Jes 12:3, Joh 7:38). Genom att stilla dig vid brunnen kan du låta skinnet (man hade inte hinkar på bibelns tid utan hämtade upp vatten med skinn) sjunka djupare och hämta upp vatten som tidigare förblivit orört.

När du gör det så kommer du att förnimma fragment av Guds vilja i ditt hjärta. Sedan väntar Gud på att du ska gensvara i tro på att den stilla rösten du hör i ditt hjärta verkligen är hans. Det gör du genom att våga börja be i enlighet med det du tror att Gud har uppenbarat för dig.

Det var just detta sista som Gud betonade så starkt gång på gång under veckan: Gud lyssnar på dig! Han väntar på att få höra dig be om det du tror är hans vilja. När du gör det så säger Gud, Äntligen är vi överens! Nu kan vi börja vandra tillsammans! Nu kan jag låta mitt ord bli kött, min vilja bli verklighet på jorden, för en människa har bett om det!

Tyvärr kan det vara så ibland att vi inte är nöjda med det lilla fragment vi förnam i bönestunden, och vi väntar på att mer av Guds planer ska uppenbaras innan vi vågar börja be om det. Men så fungerar det inte. Vi får ”en del” (1 Kor 13:9) och sedan väntar Gud på att vi ska ta det i tro tillbaka till honom och säga med vår röst på vårt eget språk, Gud, jag tror att det här är din vilja, och jag ber frimodigt att du ska utföra detta som du har visat mig. När vi gör det kommer Gud att anförtro oss mer.

Sedan var det väldigt roligt att komma hem och höra samma budskap (fast på ett annat sätt) av pastor Ulf på söndagen. Se predikan Ditt jordiska och himmelska böneliv (2009-05-10) på Livets Ord Play.

Det här fungerar alltid, men det finns också vissa tider när Gud säger att det är tid att söka honom, för att han har något speciellt att dela. Jag tror att just nu är en sådan tid. Sök Herren medan han låter sig finnas, Jes 55:5.

Där jag låg på sjukhuset och läkarna sa att det inte fanns mycket hopp, så kom Jesus till mig och sa, ”Då du stiger upp ur den här sängen, gå ut och berätta om mig och mitt liv”. Detta berättade Jesusbikern Pontus J. Back i Gomorron Sverige igår.

Jesusmanifestationen har redan fått uppmärksamhet i Sveriges Television. Igår hade Gomorron Sverige ett långt inslag där namnet Jesus lyftes fram på ett härligt sätt av två Jesusbikers. Bakgrunden till inslaget är att ca 150 kristna motorcyklister gör en bönekortege i anslutning till Jesusmanifestationen.

Pontus J. Back berättar för den fascinerade programledaren om hur Jesus helade honom genom handpåläggning och befriade honom från missbruk. Idag lever han för att berätta för andra om Jesus: ”Han är min klippa idag”.

Se inslaget här: Sju varv för Jesus

Relaterat:

• Dagen: Här lyckas Jesusmanifestationens nya mediestrategi
• Dagen: Jesusmanifestationen lägger ut medialt lockbete
• DN: Jesusmanifestation i Stockholm – Uppemot 15.000 deltagare
• DN: Kristen jättemanifestation i Kungsan
• Dagen: Rekordmånga deltog i Jesusmanifestationen

Strålande vit och röd, kapellet i Ribbingebäck

Jag blev helt paff ikväll, igen. När jag kom in och satte mig ner i kapellet som tillhör vår församlingsgård Ribbingebäck så blev jag överrumplad av Guds påtagliga närvaro. Vi är mitt inne i ännu en modul av den pastorskurs som hålls här och ikväll har jag stannat här för att övernatta liksom ca 30 andra pastorer gör (normalt dagspendlar jag till Uppsala liksom ett tiotal andra uppsalabor). Varje kväll kl. 21 samlas de som bor här till en stunds lovsång, tillbedjan och bibelläsning.

Jag var inte beredd på det, jag hade inte förväntat mig det, men Gud var där för att beröra mig. Orden amazing grace får ännu en innebörd. Det är lika förunderligt varje gång detta händer, och jag tänker på Jakobs ord när Gud överraskade honom, ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte” (1 Mos 28:16).

Inget i världen går upp emot ett möte med Gud!

Carl Bildt skriver på sin blogg angående FN:s konferens Durban 2 att man från sveriges sida ”inte avser att medverka i någonting som degenererar till ett anti-israeliskt jippo”. Durban 2 som hålls i Géneve nästa vecka verkar bli en upprepning av skandalen i Durban 2001, då konferensen blev ett forum för antisemitisk propaganda och för inskränkningar av yttrandefriheten när det gäller kritik mot islam.

”Och som en markering av en viss distans kommer vi inte att vara företrädda i Genève på politisk nivå, utan företräds av vår ambassadör där. Det räcker”, skriver Bildt i sin blogg.

Uppdaterad: Sveriges representant Hans Dahlgren lämnade konferensen tillsammans med många andra delegater.

”Vi är mycket besvikna på länder som Sverige som kom till denna konferens som från början var dömd att misslyckas”, säger Alan M. Dershowitz, juridikprofessor vid Harvard till SvD.

Relaterat:
Nyheter24
Dagen.se

1 Kor 12 förknippas oftast med undervisningen om Andens gåvor, och rubriken i Folkbibeln är ”De andliga gåvorna”. Men merparten av kapitlet har ju en annan betoning. I min bibel har jag ändrat rubriken till ”Enhet och de andliga gåvorna” vilket jag tycker bättre beskriver denna text.

Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är (en och) densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är (en och) densamme. … Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen bestås ju inte av en enda lem, utan av många. Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, så hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. … Men nu är lemmarna många, och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte”. … Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte ska uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. (Orden inom parentes är hämtade från 1917 års översättning.)

Pastor Sven Nilsson skrev en artikel i tidskriften Exodus i början av 80-talet, där han framhåller att splittring börjar med avståndstagande.

Splittring kommer alltid ur en inre attityd av avståndstagande. Det börjar med att man gör sig en föreställning av vad man själv är i förhållande till vad andra är, var man själv ”står” i förhållande till var andra ”står”.

Det stämmer väl överens med bibeltexten ovan. ”Eftersom jag inte är [det och det], så hör jag inte till [den och den]”. Det man inte har förstått är att [den och den] är kroppen, och man tar sig ”friheten” att ta avstånd från [den och den]. Men Paulus säger, ”så hör den ändå till kroppen”. Du är alltså sammankopplad med kroppen oavsett vad du tycker om det, och oavsett hur du definierar kroppen.

Den andliga principen för enheten i Kristi kropp är delaktighet. Detta är motsatsen till avståndstagandets och splittringens ande. Delaktighet innebär att jag inser och erkänner att mitt liv är förenat med någon annans, så att det jag är och gör får betydelse för hela det sammanhang vi gemensamt tillhör. Attityden av avståndstagande kan blockera kommunikationerna mellan lemmarna i Kristi kropp, men ändrar inte på sakförhållandet, att vi ”likväl utgör en enda kropp”. ”Om foten ville säga: ’Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen’, så skulle den icke desto mindre tillhöra kroppen.”
All splittring börjar med avståndstagande. Kärlekens enhet bygger på delaktighet.

Samma sak gäller Efesierbrevets fjärde kapitel. Det kapitlet handlar inte om tjänstegåvorna, som vi kanske i första hand tänker på i våra led. Det handlar om enhet. Tjänstegåvorna är ett medel för att nå målet, att ”vi alla når fram till enheten i tron” (Ef 4:13). Kristus kan inte bli fullt förhärligad i sin kropp så länge kroppen är splittrad. Det betyder inte att vi måste nå en organisatorisk enhet, utan att vi måste förstå att församlingens väsen är en enhet i den helige Ande och att vi har del i varandra.

Jag tror att det som Gud gör nu är att han sätter ner plogen djupare än någonsin i våra liv. Det är en smärtsam process. Det rör upp saker, plockar upp synd till ytan som chockerar oss (eller borde göra det), nämligen den att vi inte anser oss behöva älska våra egna syskon i Kristi kropp. Om jag bara sätter en viss etikett på min broder så slipper jag älska honom. Det är precis vad den laglärde gör när han frågar Jesus ”Vem är då min nästa?” (Luk 10:29). Han förutsätter att vissa skulle kunna exkluderas från den cirkel där kärleksbudet gäller. Han menar att tonvikten skulle ligga på objektets värdighet snarare än på hans egen plikt att älska.

Ska vi någonsin lära oss vad kärlek är?

Svaret är: Ja, därför att Jesus ber Fadern om det, och Jesus får alltid det han ber om.

Hur ska detta kunna ske?

Svar: Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig (Luk 1:34).

Fotnot: Citaten är hämtade ur Sven Nilssons bok Vägen och vandringen.

I bibeln finns ett spännande ord som jag fastnat för (och som jag predikade om i Leksand i söndags). Det är ordet oförgänglig. Grundtextens ord [áphthartos] beskriver något som inte kan brytas ner eller fördärvas. Så när du stöter på ordet oförgänglig i Nya Testamentet kan du tänka icke nerbrytbar, ofördärvbar.

1 Pet 1:3-4 säger att Jesu uppståndelse har fött oss in i ett arv som är oförgängligt, obesmittat (1917), som aldrig kan fläckas eller vissna (FB). Vad konkret är då detta arv som Jesu uppståndelse har fött oss in i?

Vers 23 i samma kapitel säger att vi har blivit födda av en säd. En oförgänglig säd. Den säden är Guds Ord. Från Johannes 1:1-14 känner vi till att Ordet är Jesus. Jesus är alltså en oförgänglig säd som genom sin uppståndelse ifrån de döda har gjort något märkvärdigt med oss.

När Jesus skulle förklara sin död och uppståndelse för lärjungarna talar han om sig själv som en säd.

Stunden har kommit då Människosonen ska förhärligas. Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. (Joh 12:23-24)

Att så en säd talar om två saker:
1. Att välja död i tro på uppståndelse.
2. Reproduktion av samma slag.

Har du tänkt på hur märklig den naturliga principen av sådd och skörd är? Om du har en potatis i din hand så kan du välja att antingen äta den, eller att stoppa den i jorden, se den ”ruttna”, och föda liv till 20 nya potatisar. Sådd handlar om att välja att låta något värdefullt dö bort från dig, i tro på att det kommer att ge upphov till nytt liv. Sådd är tro på uppståndelse. Men ingen uppståndelse utan att först låta säden ”dö”.

Det som i Rom 4:16 kallas för ”Abrahams tro” är tron på uppståndelsen (Heb 11:17-19). Abrahams tro på uppståndelsen gjorde något med honom. Gud tillräknade honom rättfärdighet på grund av den tron. Här ser vi hur central tron på uppståndelsen är för den kristna tron. Tro är att våga dö, i tro på uppståndelse.

Men vänta nu. Det där låter farligt. Tror du på en dödskult? Nej, inte på det sättet. Jesus säger till Petrus, ”dit jag går kan du inte följa mig”. Jesus dör i vårt ställe. Han tar den plats som vi inte kan ta eftersom synden har gjort oss förgängliga. Han kan göra det, för han är den oförgängliga säden, den felfria säden (eng: incorruptible seed). Genom dopet så förenas vi med hans död, och därmed kan vi också tillgodoräkna oss hans uppståndelse.

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.” (Rom 6:4-5)

Valet att följa Jesus i dopet är att välja att släppa taget om egenlivet och tro på att uppståndelselivet är bättre. Varje troende har en dödsprocess att gå igenom. Men denna död är inte svart och hopplös. Den är snarare det sanna uttrycket för tro. Tro på uppståndelse.

Genom Jesu uppståndelse föds vi in i ett arv. Arvet är att vi blir lika Jesus. Jesus är Guds säd (1 Joh 3:9). Det liv som Guds säd producerar är av samma natur som säden; oförgänglig, incorruptible, ofördärvbar, icke nedbrytbar. Den troende är född av den säden. 2 Pet 1:3-7 beskriver en process där vi genom att begrunda Jesus i skrifterna ser den gudomliga naturen som Gud har gjort oss delaktiga av, och detta ger oss kraft att vinna seger över det fördärv (motsatsen till oförgänglighet) som verkar ett nedbrytande inflytande på oss. Jesus har brutit inflytandet från Adams säd och fött ett nytt liv i oss av en oförgänglig säd som har ett helt annat inflytande på våra liv, nämligen dygd, insikt, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan och broderlig kärlek.

Han har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium (2 Tim 1:10). Oförgängligheten kommer från honom själv, han som är Evigheternas konung, den oförgänglige (1 Tim 1:17).

Jag fann mig idag stå och berätta för en vän att min pappa kan allt. Sedan tänkte jag att jag måste skriva ner en lista på allt vad min pappa kan, för han är smått otrolig. Här är alltså hans inofficiella meritlista:

• Elektriker behörig för starkströmsinstallationer men har jobbat mycket med reparation av radio, tv och vitvaror.
• Duktig på VVS.
• Bilmekaniker.
• Installerar paraboler.
• Byggare (gjutning och snickeri)
• Väderobservatör som har utbildat väderbiträden vid Flygvapnets Väderskola.
• Duktig predikant.
• Duktig på att skriva.
• Duktig sångsolist och körsångare.
• Brandman.
• Insatsledare för flygplats.
• Kommunpolitiker.
• FN-soldat.
• Hanterar både PC och Mac (jag hanterar inte Mac)
• Hanterar tunga fordon.
• God man (http://sv.wikipedia.org/wiki/God_man)
• Företagare.

Framför allt är han en fantastisk pappa. Han har alltid uppmuntrat oss (tre) söner och trott på oss vad vi än gett oss in i. Robert drog hem sin första bil när han var 11. Pappa lärde honom. Rickard hade som tonåring stort jaktintresse. Då blev pappa jägare. Jag ville lära mig allt om högtalare. Pappa hade böckerna och kunde förklara allt för mig. När mitt datorintresse vaknade (i början på 80-talet) så läste pappa en bok om hur mikrodatorer fungerar (inte hur man använder dom, utan hur dom fungerar).

Man brukar skoja om att små barn tror att pappa kan allt. Jag tror fortfarande det. Min pappa kan allt.