Tommy Westberg, som själv har Aspergers, berättar i broschyren varför han tycker om att delta i retreater:

Strukturen
Det regelbundna dagsschemat, med måltider, introduktioner och andakter ger dagen
struktur och mening.
Tystnaden
Den kravlösa tystnaden är vilsam och befriande för mig som har svårt med nya bekantskaper.
Enkelheten
Att lämna allt sitt eget och komma till ett enkelt rum med en säng, och en skrivplats.

Se broschyr här »

Behovet att förstå vad som händer när vi utsätts för prövning är ibland bara ett uttryck för en oförmåga att tillitsfullt överlämna oss till Gud. Det är ett sökande efter mänsklig trygghet. Vi måste renas från detta behov. Fullständig inre frihet når vi om vi steg för steg befriar oss från behovet av mänsklig trygghet genom att på djupet förstå att endast Gud är ”vår klippa”, som det står i Skriften.

För att kunna överlämna oss själva till Gud och befria intellektet från begäret efter kontroll och behovet av trygghet, krävs att vi får uppleva stunder i vårt liv där vi helt enkelt inte kan se meningen med vad som händer. Detta är utan tvivel mycket smärtsamt.

Skrivet av Jaques Philippe i boken Den inre friheten. Läs den!

Länkar:
Dagen: Lyssna på kyrkan, Victoria
Dagen: Fel beslut av hovet
Ulf Ekman: Kronprinsessan Viktorias bröllop.
Dagen: Victorias önskan leder till översyn av kyrkohandboken

Idag i gudstjänsten hade vi besök av Artur Simonyan, pastor i församlingen Livets Ord i Jerevan med över 10 000 medlemmar. Med sig hade han André, popartisten som vunnit titeln Best Male Singer i fem år i rad i Armenian Music Awards. Innan André sjöng i gudstjänsten berättade pastor Artur den fantastiska historien om musikvideon ”Mi Togh”.

André ville göra något för att väcka sin nation till att hjälpa de leukemisjuka barnen som får undermålig vård i Armenien. Han fick en sång av en kvinna som sedan själv dog i cancer. André har varit känd i Armenien för sitt långa vackra hår, men i videon så klipper han av håret och ger det till barnet som förlorat sitt hår i cancerbehandlingen.

Efter videons premiär i Armenien beslutade sig presidentens fru att stödja vårdprogrammet för de leukemisjuka barnen. Hela Armenien kom på fötter och började ge blod och pengar. Andra kända artister började komma till sjukhuset för att uppträda och hjälpa barnen. Se videon här:

Don’t leave me alone
Don’t leave me
On a distant road

Don’t leave me there
In darkenss
Further in the gloom

Look into my heart
It’s pain, burning in the flame
Sad as death
It greaves the battles of my soul

Look into my heart
It’s pain, burning in the flame
Don’t look to my face
There will be no tears

Don’t let me fade away
Don’t leave me
Living in the past

Don’t leave me there
It’s painful
Further in the gloom

Look into the sea fo my eyes
Chrashing with it’s waves
Sad as death
It greaves the battles of my soul

Look into the sea of my eyes
Chrashing with it’s waves
Don’t look to my face
There will be no tears

Don’t let me fall
Don’t let me
Don’t leave me outside

Don’t leave me there
It’s cold
Further in the gloom

Like a candle melts my heart
Burning in the flame
Sad as death
It greaves the battles of my soul

Like a candle melts my heart
Burning in the flame
As i walk with fate
You’re my only hope

Lord Jesus

Don’t leave me alone
Don’t leave me

André sjöng även ett par sånger live i gudstjänsten. Se gudstjänsten på Livets Ord Play

1. Vad är övernaturligt? Gud är per definition övernaturlig. Han står över naturen och naturlagarna. Han har skapat naturen, det naturliga, och naturlagarna, men han står ändå över dem, och motiverad av kärlek och rättfärdighet intervenerar han ständigt i det naturliga för att frälsa människan, förmodligen oftare och mer långtgående än de tillfällen som vi skulle klassa som ”övernaturliga”. Det känns självklart att säga att ett gudomligt helande är övernaturligt, men vad är då den läkekraft som sätter igång så fort en förkylning vill bryta ner mig? Är den naturlig eller övernaturlig? Är det naturligt eller övernaturligt när Guds Ande drar mig till sig? –Övernaturligt, kanske du säger, men ändå sker det ofta(st?) i synergi med det naturliga, och frågan är om inte själva skapelsen också drar oss till Gud? Min mening är att våra försök att dela upp övernaturligt/naturligt ofta vilseleder mer än hjälper. Den här passagen tycker jag är intressant i sammanhanget:

”…för vår Guds innerliga kärleks skull, i kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” Och barnet växte upp och blev starkare i anden… (Luk 1:78-80)

2. Det spektakulära bör inte vara vår drivkraft. Jag vill se Guds ”övernaturliga” kraft intervenera när sjukdom plågar en människa och hotar utsläcka livet. Således strävar jag efter det ”övernaturliga”, men beskrivningen ”vill ha mer fokusering på ‘det övernaturliga’”, nja, det känner jag inte igen mig i. Är jag karismatiker? Ja absolut. Charisma betyder gåva. Jag tror på andliga gåvor, och jag tror att det är naturligt att en kristen har dem. Inte självklart, men naturligt. Men visst är gåvorna övernaturliga i den meningen att de åstadkommer sådant som inte skulle ske utan dem.

Med detta sagt måste man ändå medge att Gud inte verkar ha några problem med att dra till med riktigt spektakulära grejer här och där. Dessa företeelser hör ofta till kategorin ”tecken”, och verkar helt klart ha en plats i Hans naturliga värld.

Aarons exempel är att du kan köpa två chokladkakor istället för en och ge den ena till någon du inte känner på gatan tillsammans med ett ”Jesus älskar dig”.

Om detta exempel låter banalt för oss så tror jag vi har problem. Låt mig dela några tänkvärda rader jag nyss läst:

Det finns så mycket av flykt i vår strävan efter ett ”andligt liv”. Flykt från den konkreta, till synes banala verkligheten som är fylld av Guds närvaro, till en artificiell närvaro som motsvarar våra idéer om fromhet och helighet, men där Gud inte finns.

Att känna igen honom i vardagliga och banala händelser kräver en djup tro. Inkarnationen har alltid varit den stora stötestenen. Gud och människa talar hela tiden förbi varandra. Människan söker honom i det stora, men han meddelar och uppenbara sig i det lilla.

Ett symptom på detta är den svårighet vi har att känna igen ett helgon i vår bekantskapskrets, med mindre han eller hon gör något sensationellt.

En Gud som jag bara möter i mitt inre men inte i människor och händelser, är inte riktigt inkarnerad.

Jag läste dessa rader ur Wilfrid Stinissens lilla bok Mitt liv i dina händer när vi var på tyst retreat förra veckan. Någon timma senare blev jag själv berörd av Guds kärlek genom en sådan ”banal” gest från en broder. Jag var på väg till bastun och i korridoren mötte mig Mattias Nordström, och utan ord (det var ju en tyst retreat) så gav han mig en liten flaska Loka Citron.

Vi upptäcker ingenting märkvärdigt. I själva verket är allting märkvärdigt. (Wilfrid Stinissen)

Jag kunde ju inte säga något då, men jag säger det nu: Mattias, det var märkvärdigt för mig när du gav mig den där flaskan. Gud sa ”Jag älskar dig Niclas”, och han gjorde det genom en liten gest genom ett helgon, en människa som bar Jesus till mig.

Andra må kalla det banalt, men jag fick en flaska kärlek.

Debatten om Jesu historicitet mellan Dr. Anders Gerdmar och Lena Einhorn har varit den mest lästa på Newsmill under påskhelgen. Många ”millar” positivt när Gerdmar framhåller vikten av Testimonium Flavianum och evangeliernas samstämmighet medan de flesta ”millar” argt när Einhorn tycker att Jesusforskare borde ”våga tänka nytt”.

Att ”våga tänka nytt” låter trevligt, men inte speciellt seriöst i sammanhanget. Vaddå ”akademisk förfrysning”? Vad är problemet? Bevisbördan ligger ju hos Einhorn som med argumentum e silentio vill flytta fram evangeliernas händelseförlopp 20 år i tiden.

”Historikerns uppgift är att etablera vad som är sannolikt”, svarar exegeten Anders Gerdmar och så lyfts Jesus fram även på denna arena i påsk. Gå gärna in och ”milla”.

För övrigt så har Anders Gerdmar börjat blogga på svenska.

Här kan du se Anders Gerdmar på TV

Änkan som gav allt hon hade till Gud

Historiens första troshjälte var Abel, enligt Hebreerbrevet 11. Vad var det Abel gjorde? Han gav. Också Abraham gav. Isak gav. Jakob gav. När Mose tog upp kollekt så gav folket så mycket att han var tvungen att stoppa dem: Snälla, sluta ge nu!

Det verkar väldigt naturligt för gudsmänniskor i bibeln att ge.

”Det är saligare att ge än att få.” (Apg 20:35b)

I ett samhälle där man degraderat ordet älska till att betyda ”ha sex med någon” kanske det är på sin plats att erinra om ordets ursprungliga betydelse. ”Gud är kärlek” argumenterar broderskaparen Ulf Bjereld utan att besvära sig med att låta Gud definiera vad kärlek är. Alla som håller för sant att Gud är kärlek borde per logik erkänna att samme Gud är kärlekens ursprung och auktoritet. Låt oss då se vad Gud säger. Vad är kärlek? Är den ett känslorus som raderar ut alla gränser och säger ”allt är rätt som jag känner är rätt”?

1 Korinterbrevet 13 säger om kärleken att den ”söker inte sitt” och att ”Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen” (vers 5-6). Kärleken har alltså gränser.

Jesus säger ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra; ja, såsom jag har älskat er, så skall också ni älska varandra” (Joh 13:34)

Hur älskade Jesus?

Hur älskade Jesus?

”Därav att Han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken; så är också vi skyldiga att ge våra liv för bröderna” (1 Joh 3:16).

Kärleken är alltså enligt Gud inte självförverkligande, utan självutgivande, osjälvisk. Man kan konstatera att det slarvas mycket med ordet kärlek, inte minst när det gäller att använda det till att försvara sin ”rätt” att leva som man vill.

”Kära barn, låt oss älska inte med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning”, 1 Joh 3:18.

Idag rycker sexliberalerna ut för att radera ännu en gräns. Med anledning av syskonparet som står åtalade för att ha haft sex med varandra skriver Karin Ahlborg i Aftonbladet att ”Tabut mot syskonrelationer ÄR verkligen medeltida eftersom det uppstått ur en önskan att utvidga territorier och samhällen.”

Va?! Dubbelfel, Ahlborg. Vårt tabu (=allmän uppfattning) mot sexuella relationer mellan syskon är inte medeltida. Det är antikt. Det har heller inte uppstått ur en önskan att utvidga territorier och samhällen. Det har inte uppstått alls. Det kom ner uppifrån, från den Gud som vill visa oss vad verklig kärlek är.

Nyktrare är Rigmor Robert som säger, ”Det kan vara droger eller alkohol med i bilden, eller så kan det handla om någon störning eller att det ligger ett trauma bakom”.

På Expressens läsarfråga ”Ska det vara tillåtet för syskon att ha en sexuell relation?” svarar 66 % av läsarna nej.

10 poäng får Nasrin Mosavi Sjögren för sin kommentar ”Aningslös syn på sexualitet”. Läs den.

Vad är det då som gör att 54% av Dagens läsare svarar ”Nej” på frågan ”Är det bra med stora församlingar”?

Det som Lars använder som argument, ”eftersom de aldrig kan fylla den viktigaste uppgiften för en församling; att vara ett socialt nätverk, en storfamilj”, håller ju inte. Jag är med i en ”megakyrka” (enligt artikelns definition) och vi har sannerligen nära och fungerande ”familjerelationer” i min cellgrupp, 15 personer som samlas varje måndag. (Dessutom undrar jag var Lars läser att församlingens viktigaste uppgift är att vara ett socialt nätverk, men det är en annan fråga.)

Den stora gruppens dynamik och den lilla gruppens närhet i samma kyrka. Foto: Livets Ord

Om jag nu hoppar över de uppenbart klara fördelarna med att vara en stor församling så kan jag se en klar skillnad som jag kan förstå att en del upplever som negativt. Ofta när man ska gå in i en ny uppgift i församlingen eller delta i en ny aktivitet så ”tvingas” jag lära känna nya människor. Vi gör ju inte allting inom cellgruppen. Att lära känna nya människor kan ju vara jobbigt. När jag ventilerar mina frågor med familjen så säger min 16-årige son:

”Folk gillar inte det som är bra för dom – dom gillar det som är skönt.”

Det tycker jag var tänkvärt. Kommentera gärna. Jag vill förstå vad det är man har emot stora församlingar.

Jag måste ändå säga att jag älskar den platsen. Dess skönhet, dess historia, skräcken och utmaningen ger sammantaget en upplevelse som är svår att förklara. Laviner är vanliga där uppe och därför är vägen överbyggd på flera ställen genom passet på ett sätt som bildar tunnlar. Men dessa överbyggnader är ändå delvis öppna så att snön driver in. Se här:

Tunnlarna är ofta stängda på vintern på grund av snön. Så var det även en gång när vi stod där och skulle igenom, men vi lyckades på något sätt övertyga vakten om att släppa igenom oss. Vi hade en stor fyrhjulsdriven jeep och snökedjor. Vanliga vinterdäck hade inte tagit oss igenom. Snön hade drevat långt in i den södra änden av den längsta tunneln som går rakt genom berget, 2,6 km lång. Det var verkligen massor med snö. Tunneln är ca 7 meter bred när den är tom men det var så mycket snö att bara ett fordon fick plats på bredden. Tyvärr har jag inga bilder, men jag försäkrar att de bilder man hittar på Google visar trevliga förhållanden i jämförelse med vårt äventyr. Jag har video däremot, på Mini-DV, men ingen kamera. Har du en Mini-DV kamera som du kan låna mig så ska jag ladda upp en video, jag lovar.
Här är en video som visar känslan (utan snö) att åka ner i tunneln:

Visst, det är något som vaknar i mig när jag ställs inför sådant som verkar omöjligt. Kalla mig äventyrare, det stämmer nog, eller så är det något annat. Vid en annan bilresa ner till Kabul hade en bro rasat. Äntligen får vi testa vad bilen går för, tänkte jag och skickade ut en av passagerarna med videokameran. Låna mig en Mini-DV kamera så ska jag visa!
DN, SvD, Dagen, Uppdaterat: DN

När jag satsar på något så vill jag gå in för det helhjärtat. Då gör jag förstås också en hemsida om det jag gör! (Va, gör inte alla det?!) Där bröt jag, inte ett nyårslöfte, men dock ett löfte jag gav mig själv i november, att aldrig mer göra en hemsida. Jag är rädd att det var ett dumt löfte. Har redan planer för en hemsida till… Välkommen att läsa mer om Träning hemma!

Gud blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. (Psalm 53:3)

Gud söker någon som är förståndig nog att söka honom. Han söker en vän. När Gud talar om Abraham säger han ”Abraham, min vän”. Kan man få en finare titel! Abraham sökte Gud, tillbad Gud, lyssnade på Gud, lydde Gud och ärade Gud. Och Gud delade sitt hjärta med honom. ”Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?” (Första Mosebok 18:17)

…vad ögat inte har sett och örat inte hört och vad människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. (Första Korintierbrevet 2:9)

Gud, tack att jag som en gång var långt borta, nu har kommit nära. Jag älskar att vara nära dig. Jag älskar när du kallar mig din vän. Jag delar mitt hjärta med dig och du delar ditt hjärta med mig. Anden i mig utforskar allt, också djupen i Gud.

Min vän börjar tala, han säger till mig: Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom. (Höga Visan 2:10)

Det är Guds ära att dölja en sak och kungars ära att utforska den. (Ordspråksboken 25:2)

Varför är det så att Gud ibland verkar dölja (gömma, hemlighålla) sin vilja för oss? Det enda vettiga svaret är på den frågan är att han vill att vi ska söka honom. Det är ju inte så att Gud är ovillig att dela sin vishet med oss.

Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. (Jakobs brev 1:5)

Gud söker en vän att dela sitt hjärta med…

Visst är det fantastiskt att veta att Gud har en vilja med dig och mig det här året! Det vore väl förfärligt om han bara satt och väntade på att vi skulle hitta på någonting! Nej, tack gode Gud att du har tänkt, du har planerat, du vill något!

Det är Guds ära att dölja en sak…

För övrigt så får du bästa vädret i din iphone från http://iphone.vackertvader.se. Bara surfa dit och skapa en genväg till startskärmen så har du en mycket bättre väder-app än den som följer med iphone.

Jag har aldrig varit i närheten av Oral Roberts, men hans liv har berört mig starkt, genom böcker och videos. Få predikanter har inspirerat och motiverat mig som Oral Roberts. När jag var helt grön predikant fick jag tag i videon Mirakler där han och Benny Hinn berättar om hur Jesus kallade dem att predika evangelium. Gud rörde mig så starkt genom denna video och gör det fortfarande när jag ser den. Och Oral Roberts böcker har jag läst om och om igen. Senast för en vecka sedan läste jag boken Se det osynliga, gör det omöjliga och Gud talade till mig på nytt utifrån Oral Roberts liv och erfarenhet. Jag uppmuntrar dig, ta vara på det arv som troshjältar har lämnat efter sig! Och låt oss ta evangeliet vidare lika oförtrutet som dessa!

Läs mer:

• Oral Roberts död – Världen idag
• Oral Roberts död – Dagen.se
• Healing Evangelist Oral Roberts Dies at Age 91 – Charisma News Online
• Evangelist Oral Roberts dies in Calif. at age 91 – Washington Post
• Celebrating the life of Oral Roberts – Official memorial website
• Oral Roberts död – Ulf Ekman

Ackrediteringsansvarig vid UNFCCC förklarar att problemet är att tidningen vill stå för kristna värden. ”Ni har en viss infallsvinkel”, säger hon. När blev det fel att ha en infallsvinkel? Vilken tidning har inte ”en viss infallsvinkel”?

Enligt Wikipedia kritiseras tidningen Världen idag för att ibland framställa värdekonservativa kristna som en hårt ansatt minoritet. Det verkar ju onekligen ligga något i en sådan framställning när man blir portad av FN:s klimatkonferens för att man är värdekonservativ kristen.

UNFCCC ändrade till slut beslutet och släppte in journalisten.

• Kristen tidning stoppad i Köpenhamn – Dagen.se
• Nekades ackreditering – nu släpps Världen idag in
• Snabbguide till klimatkonferensen – SVD

Den kanske största ögonöppnaren när jag gick bibelskola var ämnet Guds karaktär, inte främst genom undervisningen om Guds olika karaktäristika i sig, utan därför att jag fick förståelse för hur oerhört viktigt det är att studera Guds karaktär. Allt utgår ju från Gud. Gud har skapat allt. Allt bär hans kännetecken.

Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. (Romarbrevet 1:20)

Den här versen brukar användas till att tala om att Gud kan ses i skapelsen. Det är sant. Men här finns något mer. Resten av kapitlet talar om hur människor undertrycker sanningen. Människor arbetar idag frenetiskt på att undertrycka sanningen, människor i den värld vi är del av. Vi kristna måste inse att vi påverkas av detta. Ingen av oss är opåverkad av den värld vi lever i, en värld där människor ”förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar.” (Rom 1:21-22)

När vi formulerar våra läror bör vi kanske vara försiktiga med att ”påstå att vi är visa”, medvetna om att vi inte är opåverkade av att ha uppfostrats i en förblindad värld.

Tillbaka till versen ovan. Den talar om att allt på jorden bär Guds kännetecken. Det innebär att när jag vill förstå den här världen, hur den fungerar, hur vi människor fungerar, så borde jag börja med att förstå dess ursprung. Allt har sin källa i Gud. Vill jag förstå världen, så borde jag börja med att lära känna Gud. Hans karaktärsdrag är synliga i allt han gör, men om jag skådar det Gud gör från mitt grodperspektiv, påverkad av den blindhet som präglar min omgivning, så kan jag dra helt fel slutsatser.

Jag återkommer med några områden där det är uppenbart att läror har fått något av ett ”grodperspektiv” i sig.

Jesus botade många sjuka i den här gudstjänsten (Livets Ord 2009-11-15), bland andra Daniel som inte har känt vare sig lukt eller smak på flera år. Daniel blev omedelbart helad och kunde njuta av fikat efter gudstjänsten. Jesus är densamme idag som han var igår. Han älskar dig lika påtagligt som han älskade människorna han mötte i Matteusevangeliet. Mer om vem Jesus är