Jag undrar om vi förstår hur betydelsefullt det är att låta evangelium ta sig kulturella uttryck. Vi samtalade på en teologidag igår om vad vi gör för att bevara teologin till nästa generation. Då kom jag att tänka på hur evangeliet blivit bevarat genom svåra tider, där kanske inte den orala förkunnelsen varit så bärkraftig som den är i vårt sammanhang idag. Historien är full av människor som, när Gud sökt dem, funnit ett evangelium som bevarats och förmedlats i sånger, skrifter, målningar, skulpturer och till och med i arkitektur.

En vän berättade för mig hur hon blev frälst. Hon växte upp omgiven av en rik kristen kultur i sydamerika, gick i klosterskola och valde att gå upp tidigt om morgnarna för att fira nattvard med nunnorna.

När hon invandrade till Sverige i vuxen ålder började hon längta efter Gud och sökte efter en plats där hon skulle kunna finna Gud, en kyrka. Men hon fann ingen. Hon var van att söka efter en gudstjänstlokal som bar tydliga kännetecken av kristendom. I Sverige kunde hon knappt finna ett kors.

När slutligen en vaktmästare ”fiskat in” henne i en frikyrka, som hon absolut inte kunde förstå var en kyrka, kände hon sig totalt vilsen och trodde inte att hon kunde finna Gud där. Där fanns ju ingenting som talade om Gud! Men så fick hon syn på ett litet kors längst fram i lokalen. Korset vittnade för henne om att Gud kanske ändå fanns att möta i denna lokal. Korset fick henne att öppna sitt hjärta och ta emot Jesus.

Jag tänker på de många troende som sitter i en kyrka eller ett kapell någonstans i vårt land och inte får höra en andesmord och trosviss förkunnelse – en del av dem har inte ens en pastor. Men så öppnar de sin sångbok och börjar sjunga en välbekant sång,

Emedan blodet räcker till
och runnit har för alla,
jag om detsamma sjunga vill,
Dess värde kan ej falla.

Kring källan syns en syskonring
av återlösta fåren.
De har ej brist på någonting,
ty de får bo i såren.

För denna bästa delen må
vår sång på jorden ljuda!
Ur källan alla dricka få
och glatt varandra bjuda.

Den källan heter Jesus Krist,
Hans blod är vattnet sköna.
Betungade här bördan mist,
Här torra träd blir gröna.

Här bjudes nåd för syndare
och dubbelt för de sämste.
Här hjälpas alla stackare,
De sämste bli de främste.

Ja dubbelt, dubbelt ha vi fått,
Se, gåvan re´n är given.
Den som nu här tar ut sin lott,
är redan salig bliven.

Halleluja! Gud Fader, Son
och helge And’ tillika,
Om syndare du varit mån
och gjort dem bottenrika!
(August Östlund, Segertoner)

Genom sången så får evangelium beröra själen. Genom sången blir evangelium bevarat, även genom svåra tider där allt inte fungerar som det ska i Guds församling.

Santa Trinità - fresko av Masaccio, målad 1427

Santa Trinità - fresk av Masaccio, målad 1427

Tänker vi på att skapa bestående uttryck för teologin? Youtube i all ära, men vilket youtubeklipp kommer fortsätta förkunna evangelium i 300 år som Bach musik? Vilken DVD kommer att visa treenighetens delaktighet i försoningen för nästa generation som Masaccios fresco gjort i nästan 600 år?

Tänk om vi går riktigt svåra tider tillmötes. Tänk om våra barnbarn inte får predika som vi gör, eller om de helt enkelt skulle tappa bort den charisman – Gud förbjude – men tänk om… Ibland tycker jag nästan det verkar som om kyrkan var bättre förberedd för en sådan framtid för 1000 år sedan än vad vi frikyrkofolk är idag.

Det är klart att den andesmorda predikan är viktig, men kan vi verkligen förlita oss så tungt på att den och några böcker ska kunna garantera trons överlevnad för våra barnbarn?

Jag är inte pessimistisk. Jag säger bara: tänk om vi går mörka tider tillmötes. För bara några årtionden sedan var det förbjudet att predika evangelium och till och med att äga en bibel i vissa delar av vårt ”upplysta” Europa. Detsamma gäller idag i Nordkorea och i många muslimska länder. Vad har vi för garanti för religionsfrihet i Västeuropa i framtiden?

Detta är bara ett av många argument för att vi borde uppmuntra varandra till att låta tron få fler kulturella uttryckssätt. Låt ordet bli kött! Och låt oss vaka över att det vi uttrycker är ”den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga” (Jud. v. 3).