Här kan du se och läsa Saids rörande brev som smugglats ut ur Ouliat-fängelset i Kaul, Afghanistan.
Jag har översatt ett par korta utdrag till svenska:
Jag accepterar fängelse för min tro, även för långa livet, eftersom jag är den syndigaste människan i världen. Jag förnekade nämligen min tro när de hotade mig till livet. Ibland uthärdar jag förföljelsen. Men omedelbart bekänner jag min synd inför Herren Jesus Kristus: Avvisa mig inte inför dina heliga änglar och inför din Fader. För jag är en väldigt svag och syndfull man.
Om han är svag, vad är då jag? Herre förbarma dig!
Said fortsätter:
Jag accepterar att utgjuta mitt liv offentligt. Jag ska vittna om tron på Jesus Kristus Guds Son och andra troende ska fatta mod och bli starka i sin tro.
Said Musa, pappa till sex barn, kan avrättas om tre dagar. Hans brott: Han har tagit emot Jesus som sin frälsare.
AFGHANISTAN: Said förlorade ett ben när han trampade på en mina på 90-talet. Efter sin rehabilitering blev han sjukgymnast och har sedan i 15 år hjälpt andra amputerade, som anställd av Röda Korset.
För nio år sedan tog Said emot Jesus. Det är ett brott i Afghanistan. I juni krävde vice talmannen i Afghanistans underhus att de kristna afghaner som i ett tv-inslag synts utöva sin tro, skulle arresteras och avrättas. I de dagarna arresterades många afghanska kristna av den afghanska säkerhetspolisen, däribland Said Musa.
Said blev satt i Ouliat-fängelset i Kabul där han hölls i flera månader utan att någon officiell anklagelse riktades mot honom och utan att hans familj fick veta var han hölls fången. I fängelset blev han misshandlad, sexuellt utnyttjad och hånad för sin tro, till dess att han lyckades smuggla ut ett brev till omvärlden och tyst diplomati lyckades få honom förflyttad till Kabul Detention Center. Där hålls han nu, fortfarande med dödshotet hängande över sig. En domare sa nyligen till Said att han kommer att bli hängd om bara några dagar om han inte vänder tillbaka till Islam.
Said har ännu ingen advokat som försvarar honom inför domstolen. Några advokater har erbjudit sig att försvara honom om han omvänder sig tillbaka till Islam. Andra har inte vågat ta sig an fallet på grund av anonyma dödshot.
Följande utspelade sig i Dashte Archi, Afghanistan, precis på gränsen till Tadzjikistan, för bara några månader sedan, och jag inser att jag inte förstått hur långt norrut talibanerna råder nu – vi åkte förbi den här byn med bil för bara några år sedan och då var talibanerna bortjagade.
Siddqa, en 25-årig kvinna, står i ett midjedjupt hål i marken, gömd i sin blå burka. Hundratals män från den talibanstyrda byn är samlade och två mullor deklarerar domen: äktenskapsbrott.
Under två minuter kastas hundratals stenar – knytnävsstora och större – mot hennes huvud och kropp. Hon försöker krypa ut ur hålet, men slås tillbaka av stenarna. Ett större stenblock kastas i huvudet på henne och med burkan indränkt i blod kollapsar hon i hålet.
Otroligt nog lever Siddqa fortfarande efter steningen. Mullorna hörs säga att hon borde lämnas ensam, men en taliban stiger fram med ett gevär och släcker ut hennes liv med tre skott.
Även om det värsta är bortredigerat vill jag varna känsliga tittare!
Då leder man fram Siddqas pojkvän, Khayyam. Hans händer är bundna bakom ryggen. Han tittar in i mobilkameran innan man binder för hans ögon. Han verkar trotsig.
Våldet mot honom är ännu grymmare. Han ligger med ansiktet nedåt och hans kropp rycker när stenarna träffar honom. Han gråter först men blir snart tyst.
Paret hade tidigare rymt till Pakistan, men lockades tillbaka med falska löften om att de inte skulle skadas.
Talibanernas talesman Zabiullah Mujahid försvarar steningen i BBC’s telefonintervju: ”Den som känner till Islam vet att stening är islamisk lag. Det finns de som kallar det omänskligt, men när man gör det så skymfar man Profeten.”
Vice talmannen i Afghanistans underhus, Abdul Sattar Khawasi, framförde tisdag den 1 juni krav på kristna afghaners avrättning. Khawasi hänvisade till en video som visats av det afghanska TV-bolaget Noorin TV, där kristna afghanska män döps och ber på sitt modersmål Farsi. ”De afghaner som figurerar i denna video bör avrättas offentligt. Underhuset bör beordra statsåklagaren och NDS (underrättelsetjänsten) att arrestera dessa afghaner och avrätta dem”, sa Khawasi från golvet i det afghanska parlamentet.
Aidan Clay, mellanösternansvarig för organisationen International Christian Concern, kräver att USA agerar för att försvara religionsfrihet och mänskliga rättigheter för alla i Afghanistan. ”Intervention is not a choice, but a responsibility, as Afghan policies reflect the US government’s ability and commitment to secure a stable government in Afghanistan.”
Det var också denna video som upprörde studenter vid Kabul University till den grad att de gick ut och demonstrerade och krävde att utländska missionsorganisationer skulle stoppas och utvisas, vilket ledde till att Norska kyrkans missionsarbete avbröts förra veckan. Dagen skrev om detta, men jag har inte läst något i svensk media om Abdul Sattar Khawasis krav. Har du?
Det är fortfarande dödsstraff på att konvertera från Islam enligt afghansk lag. Bed för våra afghanska bröder och systrar!
Uppdatering:
De kristna tidningarna Dagen och Världen idag hade tydligen missat dennna nyhet. De skrev båda efter att jag visat dem mitt blogginlägg, här och här. Jag får väl bekänna att det inte var inte hela sanningen att Christian Today var min källa. Jag fick nyheten från en vän i Tadzjikistan, där jag för några år sedan ledde en bibelskola där vi bland annat tränade afghanska troende. Det hände att vi fick ta emot afghaner som blev hotade till livet av sina egna familjer. Jag har varit i Afghanistan ett antal gånger och på nära håll sett pressen man lever under, och har idag nära vänner som arbetar där. Därav mitt intresse för våra bröder och systrar i detta trasiga land.
”Säkerheten för civila afghaner har försämrats sedan kriget startades 2001″, säger Vänsterpartiets ledare Lars Ohly. Det är det mest häpnadsväckande uttalande jag hört på länge. Vilken planet har Lars Ohly bott på? Ett gott råd till Ohly inför valrörelsen: Uppdatera dig på det här området. Här har du ett par boktips:
Afghanistan. Inga problem! Av Nina Hjelmgren, som var i Kabul när talibanerna intog staden 1996.
Jag ryser när jag hör att ett 60-tal personer dött när ca 1500 personer blev innestängda i Salangpassets längsta tunnel efter en lavin. Man måste ha åkt igenom Salang för att förstå vad det handlar om. Avgaserna. Kylan. Mörkret. Den tunna luften (tunneln ligger på 3400 meters höjd).
Jag måste ändå säga att jag älskar den platsen. Dess skönhet, dess historia, skräcken och utmaningen ger sammantaget en upplevelse som är svår att förklara. Laviner är vanliga där uppe och därför är vägen överbyggd på flera ställen genom passet på ett sätt som bildar tunnlar. Men dessa överbyggnader är ändå delvis öppna så att snön driver in. Se här:
Tunnlarna är ofta stängda på vintern på grund av snön. Så var det även en gång när vi stod där och skulle igenom, men vi lyckades på något sätt övertyga vakten om att släppa igenom oss. Vi hade en stor fyrhjulsdriven jeep och snökedjor. Vanliga vinterdäck hade inte tagit oss igenom. Snön hade drevat långt in i den södra änden av den längsta tunneln som går rakt genom berget, 2,6 km lång. Det var verkligen massor med snö. Tunneln är ca 7 meter bred när den är tom men det var så mycket snö att bara ett fordon fick plats på bredden. Tyvärr har jag inga bilder, men jag försäkrar att de bilder man hittar på Google visar trevliga förhållanden i jämförelse med vårt äventyr. Jag har video däremot, på Mini-DV, men ingen kamera. Har du en Mini-DV kamera som du kan låna mig så ska jag ladda upp en video, jag lovar.
Här är en video som visar känslan (utan snö) att åka ner i tunneln:
Visst, det är något som vaknar i mig när jag ställs inför sådant som verkar omöjligt. Kalla mig äventyrare, det stämmer nog, eller så är det något annat. Vid en annan bilresa ner till Kabul hade en bro rasat. Äntligen får vi testa vad bilen går för, tänkte jag och skickade ut en av passagerarna med videokameran. Låna mig en Mini-DV kamera så ska jag visa! DN, SvD, Dagen, Uppdaterat: DN
Enkelt utrustade tadzjikiska soldater bär en sårad kamrat under inbördeskriget i södra Tadzjikistan 1992Källa: BBC Motion Gallery
Jag kom till Tadzjikistan första gången i juni 1997. Inbördeskriget pågick fortfarande men i norra delen av landet där vi skulle predika var läget relativt lugnt. Veckan efter vår ankomst skrevs fredsavtalet under av president Emomali Rahmonov och ledaren för the United Tajik Opposition (UTO), Sayid Abdulloh Nuri. Detta satte officiellt punkt för ett fem år långt inbördeskrig med mellan 50.000-100.000 dödsoffer. Sex veckor tidigare hade President Rachmonov blivit utsatt för ett mordförsök i den stad där vi nu skulle missionera de nästföljande fyra veckorna. Med den kunskap jag idag har om läget vid den tidpunkten så kan jag bättre förstå den spänning som låg i luften och som mötte oss lika påtagligt som den 35-gradiga värmen vid flygplatsen i Hudjand. Flygplatspersonalen undrade nervöst vad vi skulle göra i Tadzjikistan och upplyste oss om att detta inte var den lämpligaste platsen för utlänningar just nu. Vi lyssnade inte på det örat. Vi hade ju ett uppdrag. Continue reading “Missionärer på en krutdurk” »
Här kan du se och läsa Saids rörande brev som smugglats ut ur Ouliat-fängelset i Kaul, Afghanistan.
