maxa.nu

Fastnade i några ord i den här intervjun från Livets Ord med Aaron Jayne. Han säger att Moder Teresa anses vara en av historiens största, men när du studerar hennes liv så finner du att hon aldrig gjorde något stort, inte en enda stor sak under hela sitt liv. Hur blev hon då så ”stor”? Svaret är att hon gjorde små saker varje dag, med mycket kärlek.

Aarons exempel är att du kan köpa två chokladkakor istället för en och ge den ena till någon du inte känner på gatan tillsammans med ett ”Jesus älskar dig”.

Om detta exempel låter banalt för oss så tror jag vi har problem. Låt mig dela några tänkvärda rader jag nyss läst:

Det finns så mycket av flykt i vår strävan efter ett ”andligt liv”. Flykt från den konkreta, till synes banala verkligheten som är fylld av Guds närvaro, till en artificiell närvaro som motsvarar våra idéer om fromhet och helighet, men där Gud inte finns.

Att känna igen honom i vardagliga och banala händelser kräver en djup tro. Inkarnationen har alltid varit den stora stötestenen. Gud och människa talar hela tiden förbi varandra. Människan söker honom i det stora, men han meddelar och uppenbara sig i det lilla.

Ett symptom på detta är den svårighet vi har att känna igen ett helgon i vår bekantskapskrets, med mindre han eller hon gör något sensationellt.

En Gud som jag bara möter i mitt inre men inte i människor och händelser, är inte riktigt inkarnerad.

Jag läste dessa rader ur Wilfrid Stinissens lilla bok Mitt liv i dina händer när vi var på tyst retreat förra veckan. Någon timma senare blev jag själv berörd av Guds kärlek genom en sådan ”banal” gest från en broder. Jag var på väg till bastun och i korridoren mötte mig Mattias Nordström, och utan ord (det var ju en tyst retreat) så gav han mig en liten flaska Loka Citron.

Vi upptäcker ingenting märkvärdigt. I själva verket är allting märkvärdigt. (Wilfrid Stinissen)

Jag kunde ju inte säga något då, men jag säger det nu: Mattias, det var märkvärdigt för mig när du gav mig den där flaskan. Gud sa ”Jag älskar dig Niclas”, och han gjorde det genom en liten gest genom ett helgon, en människa som bar Jesus till mig.

Andra må kalla det banalt, men jag fick en flaska kärlek.

Man ska få ha sex med vem man vill menar såväl vindkänsliga politiker som tvehågsna kyrkoledare och använder ett slipat uttryck: All kärlek är bra kärlek. Visst är retoriken fiffig. Vem vill säga att kärlek inte är bra?

I ett samhälle där man degraderat ordet älska till att betyda ”ha sex med någon” kanske det är på sin plats att erinra om ordets ursprungliga betydelse. ”Gud är kärlek” argumenterar broderskaparen Ulf Bjereld utan att besvära sig med att låta Gud definiera vad kärlek är. Alla som håller för sant att Gud är kärlek borde per logik erkänna att samme Gud är kärlekens ursprung och auktoritet. Låt oss då se vad Gud säger. Vad är kärlek? Är den ett känslorus som raderar ut alla gränser och säger ”allt är rätt som jag känner är rätt”?

1 Korinterbrevet 13 säger om kärleken att den ”söker inte sitt” och att ”Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen” (vers 5-6). Kärleken har alltså gränser.

Jesus säger ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra; ja, såsom jag har älskat er, så skall också ni älska varandra” (Joh 13:34)

Hur älskade Jesus?

Hur älskade Jesus?

”Därav att Han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken; så är också vi skyldiga att ge våra liv för bröderna” (1 Joh 3:16).

Kärleken är alltså enligt Gud inte självförverkligande, utan självutgivande, osjälvisk. Man kan konstatera att det slarvas mycket med ordet kärlek, inte minst när det gäller att använda det till att försvara sin ”rätt” att leva som man vill.

”Kära barn, låt oss älska inte med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning”, 1 Joh 3:18.

Idag rycker sexliberalerna ut för att radera ännu en gräns. Med anledning av syskonparet som står åtalade för att ha haft sex med varandra skriver Karin Ahlborg i Aftonbladet att ”Tabut mot syskonrelationer ÄR verkligen medeltida eftersom det uppstått ur en önskan att utvidga territorier och samhällen.”

Va?! Dubbelfel, Ahlborg. Vårt tabu (=allmän uppfattning) mot sexuella relationer mellan syskon är inte medeltida. Det är antikt. Det har heller inte uppstått ur en önskan att utvidga territorier och samhällen. Det har inte uppstått alls. Det kom ner uppifrån, från den Gud som vill visa oss vad verklig kärlek är.

Nyktrare är Rigmor Robert som säger, ”Det kan vara droger eller alkohol med i bilden, eller så kan det handla om någon störning eller att det ligger ett trauma bakom”.

På Expressens läsarfråga ”Ska det vara tillåtet för syskon att ha en sexuell relation?” svarar 66 % av läsarna nej.

10 poäng får Nasrin Mosavi Sjögren för sin kommentar ”Aningslös syn på sexualitet”. Läs den.